Naturängar främjar mångfald

Ängen som naturtyp består av örtartade växter och insekter – ängar har uppstått och anlagts på olika sätt vid olika tidpunkter. 

På campus anläggs ängar planmässigt och växtplatser kartläggs noggrant. När naturväxter används i ängarna skapas visuellt vackra områden som också stöder det historiska arvet från Otnäs herrgård. Dessutom smälter de inhemska livsmiljöerna naturligt samman och stöder den lokala biologiska mångfalden.

De lokala växtarterna utgör en stödpelare för ängar

För att värna om naturväxternas mångfald är det viktigt att använda växter med lokalt ursprung på ängarna, vilket bevarar den genetiska mångfalden. Det finns en risk för att växter som förs in från långt bort korspollineras med lokala populationer och specialiserade underarter, vilket kan försvaga den genetiska biodiversiteten och växternas anpassning till lokala förhållanden. Det kan försämra den genetiska mångfalden och växternas anpassning till lokala förhållanden.

Campusängar anläggs främst enligt kriterier för naturskyddsbiologi, med hänsyn till exempel till bekämpning av förlusten av biologisk mångfald. Fröna som sås och plantorna som planteras har i huvudsak samlats in på nära håll från ängen som anläggs. Exempelvis kan fröna och plantorna som planteras på ängen framför Marsio spåras till vilda växtplatser.  

Till ängen utanför Marsio har frön från t.ex. rockentrav, vårspärgel, vårbrodd, harmynta, styvmorsviol, sandnarv, fjällnejlika, gul fetknopp och kärleksört samlats in från klipporna i närheten. Ursprunget till backtimjanen kring Glitch-verket är från klipporna på Porkala udd i Kyrkslätt. Backtimjanen är den växtart som kommit längst ifrån till ängen utanför Marsio.

På campus finns naturängar utöver framför Marsio på flera platser, såsom nära Dipoli och A Grid.

I städerna har byggandet försvagat bestånden av ursprungliga naturväxter. Till exempel i huvudstadsregionen har skogar och berg förstörts på grund av byggandet. Den växande användningen av grönområden hotar vegetationen vid havsstränderna. Att samla frön från kvarvarande bestånd av sällsynta naturväxter och så dem på nya ängar är också ett sätt att säkerställa att växtarter vars bestånd krymper bevaras i staden. 

Tack vare ängar kan bestånden av sällsynta växtarter stärkas och spridas till nya platser. Dessa nya livsmiljöer stöder det befintliga ängsnätverket och kan öka nätverkets konnektivitet så att insekter kan röra sig mellan livsmiljöer. 

Gällande ängar, liksom all annan natur, bör man dock beakta att de också ska existera på egna villkor och vara lämpligt oförutsägbara. Naturen sprider sig, formas och blandas, och människor och landskapsplanering kan inte alltid påverka den på förhand.